frokenkihl

Veckorna går fort fort, helgerna bara swischar förbi. Ännu en vecka har passerat. Jag går till jobbet som jag känner är så bra och kommer hem till en liten tjej som gör mig lycklig i hela kroppen. Bloggandet tar lite stryk men så får det vara.
Lilla A busar på. Det kan ta en liten stund att ta sig ut eftersom man först måste hitta två par skor som inte längre står där man ställde dem sist. Tänkbara ställen att hitta dem på är i tvättkorgen, på toastolen (tack och lov inte i ännu), under sängen eller i ett skåp någonstans. I förrgår hittade T vår glasskopa i sängen (under överkast och täcke) när han skulle bädda av. Fin plats för en glasskopa.
Vet vad hon vill gör den lilla damen i huset också. Vill inte borsta tänderna, då blir det ramaskri. Vill äta själv vilket inte alltid går så bra eftersom hon vänder skeden på vägen till munnen. Det blir en del potatismos till mat eftersom det trots allt sitter kvar på skeden ändå. Gott är det också. 
Hon pekar glatt ut fot, mage, navel, hand och öga. Hon älskar att dansa och tycker att det är mysigt att somna med två tre nappar och så gosekissen förståss. Hon börjar vidga sina vyer mer och mer utan att T eller jag behöver vara tätt intill. Hon kan knata iväg en bra bit utan oss men har ändå koll på vart vi är. Det är skönt att hon vågar det. Det är trygghet.
Hon är så jäkla fin vår lilla A.

 Kan själv!

Underbart väder - härliga dagar på jobbet!

Längtan hem för där väntar finaste lilla A. Idag kom hon gående över gräsmattan och sträckte till mig en liten vissen blomma så fort hon såg mig - <3

Kvällstrött!

För mycket godsaker i magen den senaste tiden. Ajaj.

Lilla A förundrar mig varje dag. Hon lär sig så mycket nytt hela tiden och jäklar vad det är häftigt!

Bloggtorka.

Väntan på förskoleplats. Nu får det fan komma ett besked snart!

Glad.

 Ett ögonblick att plocka fram när höstmörkret kommer.

Här är en som har latmaskat sig mest hela helgen. Jag hade tänkt att titta igenom läroplanen och låtit mig inspireras av lite pedagogisk litteratur men det blev aldrig av. Jag känner att jag inte har kommit ikapp med det jag missat och lagt mig av med under föräldraledigheten. Det är hög tid att ta tag i det nu. Jag vill ju vara en bra pedagog och utvecklas i rollen. Mina nya kollegor är så bra och de kommer att lära mig och inspirera mig en massa. Det är jag ofantligt glad över! I morgon kör vi igång med uteverksamheten. Det blir inte så uppstyrt nu i början utan barnen (och vi pedagoger som är nya på stället) ska få möjlighet att "bo in sig". Insupa naturen och atmosfären. Lära känna varandra. Bli en grupp - ett vi. Sedan har vi hela långa året på oss att utforska naturen, leka och lära matematik, samtala samtala samtala, jobba med värdegrunden och ge barnen alla möjligheter att utvecklas och lära och känna sig som trygga harmoniska personer - personer som har tillit till sin egna förmåga. Jag ser fram emot ett gäng vetgiriga femåringar som jag kan kasta mig ut i upptäckande tillsammans med!

Idag har vi varit i mitt barndomshem och träffat kusiner, kusinbarn och sysslingar. Vi har ätit gott grillat och njutit av trädgårdshäng, poolplask och pappas/morfars stora gunga. Gott.

 Lilla A aka Sjörövar-Berta

 Inventerar morfars smultronplantor

 När sommarn är som bäst

 Lilla A och dillen

 Skönt gunghäng!

Skälby Gård är en favorit som vi gärna besöker. Där finns en stor lekplats att upptäcka och en del djur att titta på. Där kan lilla A roa sig hur länge som helst! Mamman och pappan också.

 Hallå kanin!

 Hej get!

 Kalven som var så skojig sist gick inte hem hos lilla A den här dagen.

 Åhej!

 Småsten kan vara något av det bästa som finns!

                                    

(Observera att det är fem foton upplagda. Fem!)

Här har det minsann varit klent med inlägg de senaste dagarna. Men ni förstår, jag har blivit en arbetande kvinna igen. Gåtillettjobbarbetandes alltså. Inte längre varahemmameddotterarbetandes. Helt klart en omställning! Jag har nästan ihjällängtat mig efter lilla A och kollat mobilen en triljard gånger om dagen om utifall att T skickat något viktigt sms. Men allt har gått så bra så bra på hemmafronten. Lilla A verkar inte längta något nämnvärt efter sin mamma utan har varit såååå glaaaad och såååå nööööjd heeeela daaaagarnaa. Om man ska tro pappan förstås. I min värld har hon minsann längtat en hel del. Sådetså.

Hur som helst så har dagarna på jobbet gått vansinnigt långsamt. Vi har haft lite barn i verksamheten, de har lekt jättebra själva, vilket gjort att man känt sig lätt överflödig stora delar av dagarna. Dessutom är det fortfarande sammanslagning vilket innebär att vi först nästa vecka kommer att jobba med våra ordinarie barngrupper och i våra riktiga arbetslag. Så nästa vecka blir det bättre och roligare på alla vis. Det tror jag på. I morgon och på fredag står utbildning på schemat. Får se vad det kan ge.

Och. Det tar på krafterna att börja jobba igen verkar det som. Snark i soffan innan kl 21 två kvällar i rad nu. Socialt värre.