frokenkihl

Mörkblåa jeanstights. Vit långärmad bastop. Svart, stickad, kortärmad, halvlång tröja. Underkläder. Rosa strumpor. Blommig sjal. Silverringarna.
Ute på jobbet hade jag också min bruna fleecetröja, svarta vinterjacka, lila termobrallor, barnmössan, skinntumvantarna med fingerfack och rejäla vinterkängor. Heck, det var kallt idag.
Nu har jag redan tagit på mig pyjamasbyxorna. Jag tänker nämligen krypa ner i sängen tidigt ikväll för att läsa en tidning och sedan se sista avsnittet av Morden i Sandhamn.

Gokväll!

Hurra hurra för en vecka som innebär början på julledigheten. Bästa bästa!
Jobb måndag till onsdag. Vi myser mest med film, julpyssel, spel och pulkaåkning. Det är fint. En stor affär har påbörjats också. Ojojoj.
På torsdag blir det sista rycket med städning, paketinslagning och på kvällen uppesittarkväll med käk och bingolotto. Jorå.
Julafton firar vi hos mamma och Berra med Kalle Anka, julbord i toppklass, julklappar och allmänt mys.
På juldagen bär det av till pappa och Eva för julmiddag, mer julklappar och myspys.
Annandagen spenderar vi hos Ts syster med familj i Mönsterås. Ännu mer julklappar blir det liksom mat (förhoppningsvis något annat än julmat) och bus med kusinerna.

Det är mycket åkande hit och dit men jag ser fram emot det. Att få träffa de käraste närmsta. Och med barn blir julen på något sätt sådär speciell igen, som den var när jag själv var barn. Jag älskar det.

Min storebror. Mange, Mangan, Kakan, Kihlen, Åson...kär bror har många namn. För mig är han världens bäste Mange. Min barndoms idol. 
Det finns ingen som jag byggt så mycket lego med. Vi började speka runt i legolådan tiiidigt på morgnarna för att sedan bygga flera timmar. Tills knäna var rödskavda av gnugg mot heltäckningmatta och tills "Skrot och bygg BA" hade jobbat klart för stunden.
Herre på täppan vann jag nog aldrig. Han kunde inte tillåta sig en förlust mot en 4½ år yngre syster. Lika dålig förlorare som jag. Jag blev argare än argast till hans stora glädje.
Tennis på ladugårdsplanen, kojbygge i skogen, kattungeletande på slindran...vi har lekt och haft otroligt roligt under barndomen. Och såklart kivats en hel del på bästa syskonvis.

Mange. Ingen kan reta mig som du. Du vet vilka knappar du ska trycka på för att göra mig uppretad och ilsk. Du älskar att få mig i spinn. Din jäkel.

Det finns nog ingen som kan få mig att garva som du. Genom dåliga skämt, imitationer och ibland okontrollerat ömsesidigt fjanteri. Förlösande skratt man kan leva länge på.

Hos dig söker jag kraft i jobbiga situationer. I din närhet kan jag bara få finnas, utan en massa prat och förklaringar. Bara få vara jag. Och vill jag älta så lyssnar du. Du ställer upp för mig i alla lägen. Det vill jag tacka dig innerligt för.

Mange. Du är klok och fin. Du lagar skitgod mat och är världens bästa pappa åt min fina guddotter. Du är tjurskallig och fruktansvärt ekonomisk, på gränsen till snål. Du vill ha det som det brukar vara. Du somnar i soffan men säger att du tittar på film fast den slutat för länge sedan. Du kan äta hur mycket som helst och gå ner i vikt och det tycker jag är fuskigt. Vi är hur som helst lika på många vis tycker jag. Kanske framförallt humörsmässigt. Kanske är det därför vi ibland stör oss så mycket på varandra. Kanske därför vi har så sjukt roligt ihop emellanåt.
Finaste du. Nästa år ska jag ringa dig den femte oktober och gratulera. Världens bästa Bror!

Jeanstights, svart top, svart långkofta (för att dölja fulröven jag får i de där tightsen) och turkos mönstrad sjal (varför har du alltid halsduk inomhus frågar barnen på jobbet). Strumpor och underkläder förståss. Skönaste Riekerkängorna, svarta vinterjackan, tumvantar med fingerfack och mössa från H&Ms barnavdelning (som ändå är för stor). Mina silverringar, alltid mina silverringar.

Och nu har jag landat i pyjamasbyxor och tischa storlek extrastor.

Intresseklubben antecknar?

00.56 den 19/6 - 2008. Vår älskade lilla A, då kom du ut som ett 3665g tungt och 50cm långt underverk! Så självklart att det var just du som låg där på min mage. Kärlekens kraft slog emot mig som aldrig förr. Du nya lilla liv som jag skulle få lära känna och som skulle bli en del av mitt liv för alltid. Vidden av det är ogreppbar. Älskade underbara unge, du förändrade världen på ett ögonblick.

 Alldeles ny!

En bästa vän. Så gott att ha. Att anförtro sina innersta tankar till. Att dela det mesta med. Jag har haft många goda vänner genom åren, vänner som jag har delat min uppväxt, tonår, ungdom och numera vuxenliv tillsammans med. Vänner som jag delar många av mina gladaste, finaste, tokigaste och också ledsammaste minnen tillsammans med. Vänner som jag inte hade klarat mig utan. Ett par av dem har också varit mina bästa vänner, där och då.
Idag har jag ingen bästabästis. Det var många år sedan. Däremot har jag många finaste fina vänner utspridda lite runtom i landet. Några långt bort, några nära, alla kära! Jag hoppas att de alla vet hur betydelsefulla de är för mig. Hur högt jag aktar och värdesätter dem. Älskar dem. Det går ibland långt mellan gångerna då vi hörs men i samma ögonblick vi gör det så är det som om den där tiden aldrig passerat. Som om det var igår vi träffades och skapade minnen. Så nära.

Mina finaste!