frokenkihl

Om ni vill läsa något riktigt roligt så ska ni grabba den här boken och följa med hundraårige Allan Karlsson som är på rymmen från sitt eget hundraårskalas. På flykten råkar han få med sig en väska med stöldgods, som han skulle passa åt en okänd oborstad yngling medan denne gick på dass. Därmed får Allan en liga hack i kissetofflorna... Boken bjuder på en mängd osannolika strapatser och vem kunde ana att Allan Karlsson haft ett finger med i spelet i många av 1900-talets historiska händelser?
Alltså. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Läs! Läs!

Hos mig finns ett exemplar om någon vill låna. Och det vill ni ju!

Vi önskar alla nära och kära, vänner och bekanta en riktigt skön och avkopplande midsommarhelg!

Vi intog stans skönaste trädgård med ballonger, såpbubblor, presenter i långa rader och världens finaste tvååring. Solen lyste, varkorven smakade toppen och vi sjöng fölsesång så hela trädgården kunde gunga med. Tvååringen blåste ut tårtljuset med lite hjälp av vinden och var mäkta stolt över det. Sedan grabbade hon en bulle och lämnade tårtan åt gästerna ty tårta ligger definitivt inte i topp på hennes smakagottlista.

Lilla A (och jag & T) tackar allra ödmjukast för alla fina presenter och hälsningar som hon fått på sin födelsedag. Ni är guld värda hela bunten!

 Glad tvååring!

 En grön gitarr rikare! Kanske den bästa presenten på hela dagen dessutom. Här sjunger och spelar hon "lille po" för sin mamma och pappa som, för att vara helt ärliga, har lite svårt att hålla sig för skratt. Gulligare än så här blir det knappast, när ens dotter sjunger favoritsången med sådan inlevelse och med lite egna påhittade ord här och där. "Lille po, lille po, liiie söte pooa. Om du fys, om du fys...*lite eget påhitt*..." Kärlek big time, det säger jag er!

Helgen gav verkligen en försmak av sommaren och efter två soliga dagar som mestadels spenderades utomhus så kändes det nästan lite konstigt att gå till jobbet i morse. Jaha, jag hade visst inte semester ännu. Liksom. Men det är bara fem jobbveckor kvar nu. Jag har lätt för att dra ner på tempot och ambitionerna så här nära inpå ledighet. Jag får skärpa mig för det är mycket kvar att göra innan terminen är slut. Dessutom står jag inför nya utmaningar till hösten då det blir jobb i förskoleklass för min del. Det kräver också förberedelser och tänk.

Hur som helst.

För två år sedan var det beräknat att den lilla knodden i min mage skulle födas. Men ni vet att den som väntar på något gott ibland får vänta länge och någon bebis kom det ju inte den där dagen D. Jag fick snällt sitta kvar i brassestolen i stekande sommarvärme och vänta. Och vänta. Och vänta lite till. Jag avverkade ett gäng böcker de där dagarna och jag gick "långa" promenader med magen i vädret. Men ungen var envis redan innan hon var född och först tolv dagar över tiden behagade hon "halka ut". Och allt var förlåtet för hon var ju värd allt att vänta på, min finaste lilla skatt.

Idag har hon varit illsur för att jag inte ville vara ute med henne i hällregn. Hon har också tassat tätt intill och sagt "kaama mamma" och velat kramats en stund. Sådant väger upp alla sura och ilskna stunder med råge! Jag längtar efter i morgon. Då ska jag för miljonte gången visa och säga att hon är mitt hjärtas lilla skatt. Min fina skrotunge!

Krusenhäng med krusenbulle är fint så det förslår.