frokenkihl

Lilla A sitter bak i bilen och gastar om att hon vill ha läkerol. Det brukar finnas eftersom det är gott samt fungerar som muta när lilla damen bara surar och man inte orkar höra på det. Ja ni fattar. Den här dagen är de dock slut och det säger jag till surfisen.

Lilla A: Får jag titta!
Jag: Men det finns inget att titta på.
Lilla A: Får jag titta på skräpet!
Jag: Det finns inget skräp. Det är tomt.
Lilla A: Får jag titta på tomtet!

Hon fick titta på min tomma hand och nöjde sig faktiskt med det. Ibland händer det.

I förrgår blev hon ursinnig på en päronfestis för den hade faktiskt "spillit" ner hennes tröja. Hon gormade och stod på en bra stund. Det var inte helt lätt att hålla sig för skratt vill jag lova. Jag önskar att jag hade filmat. Det hade gett många goda skratt.

 Födelsedagskalas i Pippikläder och gummistövlar. Det kan aldrig gå fel.

 Firande av kusin vitamin. Med Pippi på ett hörn även här.

 Ellebelle gullekaramell!

 Allsångsshow med Duran & Mollan på Kalmar Slott. En hit!

 Mamman fick en Stockholmsdejt med några av sina finaste.

 Vila för själen.

 Sandslottsbyggen!

 Lilla A har tränat på många roliga miner. Detta är den ständigt återkommande.

 Besök på Astrid Lindgrens värld. Sommarens höjdpunkt!

 I Borgholm provade lilla A ett helt gäng sköna glajor. Här ett par favoriter :)

 I samband med tomtjobb "körde" lilla A traktor. Hej vad det går.

 Fjölebros egna lilla Duran som mer än gärna bjuder på sång- och dansshow!

En liten hattaffär på hörnet av Maria Conlon-McKenna. Läs! Jag tyckte väldigt mycket om den och har ett ex om någon vill låna.

Förresten. Lilla A tycks gilla vårt nya hem. Hon pratar förstås om sina älskade gårdskompisar från teglet och dem tänker vi fortsätta hålla kontakten med. Det är mycket barn i området så hon kommer säkert få många nya kompisar vad det lider men det känns också viktigt att bevara de gamla fina relationerna för henne.
Hon är inne i en period där det hoppar ut sköna kommentarer och funderingar. Jag tänker att jag ska komma ihåg dem men inser att jag måste börja skriva upp dem i så fall. De är små pärlor att spara för framtiden. Hon testar och testar oss hela tiden för att pröva hur långt hon kan gå med diverse saker. Om hon kan få sin vilja igenom genom att tjata, gnälla och till slut ligga i en skrikande hög på golvet. Det är inte alltid lätt att vara konsekvent. Höjer vi våra röster åt henne blir det högljudd gråt på direkten. Jag säger treårstrotsen, den är inte lätt för någon. Förändringar på det kan säkert också skapa lite oro och extra skörhet. När någon av oss ska iväg någonstans försäkrar hon sig om att vi kommer hem igen - "du kommer hem sen?!" Lilla hjärtat. Jag brukar berätta för henne att vi inte klarar oss utan henne, att hon är våra hjärtans skatt. För det är ju precis det hon är.

Lilla A har varit utan napp en vecka nu. Fanfarer och hejarop! Hon somnar utan ledsamhet men har svårt att somna om i egna sängen om hon vaknar mitt i natten. Då är det inte svårare än att hon får sova mellan oss några timmar. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här bra eftersom napparna har varit henne så kära. Hon har velat ha en i munnen och ett par att pilla och byta med. Pippi, som napparna skickades till, har nu skickat två filmer till lilla A som hon har önskat sig ett tag. Bra byte, tycker jag. Med gosekissen under ena armen och piratpippi i ena handen sover hon just nu hur gott som helst. Göll!

Ack så snabbt en midsommarhelg går. Jag tycker att jag borde ha semester nu. Kroppen och hjärnan vill det. Men jag får snällt jobba på två veckor till. Det går, om än knappt. Semestern tillbringas på hemmaplan med tillhusflytt och allt vad det innebär. Den alltid lika sköna turen till vackra Österlen ska vi också få till, liksom ett besök på Astrid Lindgrens värld och små utflykter i det semesterparadis vi bor mitt i. Det blir fint.

 Kan du titta hit och se glad ut?

Idag för tre år sedan föddes världens finaste lilla A! Hurra hurra för det!

T och jag väckte lilla A på morgonen med födelsedagssång, ballonger och paket! En lite yrvaken och mycket nöjd tjej (hon ä l s k a r "ja må hon leva-sången") undrade varför hon fyllde år? Härliga unge. Öppna paket ville hon iallafall och hon blev bland annat Pippikläder, ett paraply, spel, böcker och en dockvagn rikare. Pippikläderna skulle på direkt och togs sedan inte av förrän det var läggdags.
Vi firade med de käraste på underbara Krusen med mat, tågtårta och ännu mer uppskattade presenter. Mycket bus med storkusinerna blev det och bara yttepyttelite regn kom det trots att väderprognoserna för dagen såg allt annat än lovande ut. Hurra för det! Hemma hade det inte kunnat hållas något kalas eftersom vi bor i en enda stor flyttkartong.
Väl hemma igen blev det ännu mer uppvaktning från fina gårdsbarnen samt från goa F och hans mamma. Hur bra får det bli liksom :) 
Sedan lektes det flitigt med Villakullahus, dockvagn och kassaapparat tillsammans med bästa gårdskompisen.
Efter lite stekt nypotatis och bacon samt en flaska välling på det somnade lilla A (efter mycket mycket ledsamhet då de kära napparna skickades till Pippi idag) med älskade gosekissen under armen. En toppendag till ända. Tack alla fina för det!

 Tjolahoppsansa! Här kommer faktiskt jag!

 Ja må jag leva uti hUUUndrade e år!

Idag har jag varit hemma med lilla A. Hon har snurrat hela natten och vaknade hängig med feber. Igår klagade hon på ajaj och kved när hon kissade så jag ringde snabbt läkarmottagningen som bad oss komma med ett urinprov. Det var lättare sagt än gjort men till slut, efter mycket möda, muta och tårar så lyckades jag fånga några droppar. Domen löd urinvägsinfektion och antibiotika morgon och kväll i en vecka. Blä! Och varför måste sådant smaka s k i t? Stackars lilla A. Vi får kämpa på.
Hur som helst. Dagen har ändå bjudit på kojbygge i vardagsrummet, en hel del filmmys och lite lek ute. Nu avslutar vi dagen med några favoritsagor och hoppas på en piggare morgondag.

Jag inser ju, så här efter tre månader utan blogginlägg, att det kanske inte längre finns någon som orkar klicka sig hit för att återigen få se den där gamla, men ytterst fina, huvudfotingen. Igen. Men iallafall, nu har jag vaknat ur min dvala. Jag är lite bloggsugen igen. Det händer ju trots allt ganska mycket med en snart treåring som ni kanske vill läsa om? Vad vet jag? 
Är ni med? 

 I´m in!

Jag fick förvisso be om två armar och två ben. Men ändå, här är den! Första huvudfotingen!

 "Mamma, de e du!"