förkylt

Här är det snorv och snörvel. Stackars lilla A. Lilla näsan är täppt och rinner samtidigt och febern vill inte ge med sig riktigt. Jag tycker så synd om henne när hon knappt kan äta eftersom hon har svårt att andas genom näsan stundtals. Vad kan jag göra mer än att ge näsdroppar, alvedon, gosa, hålla om och ge massa kärlek?
Just nu ligger hon och sover. Hon är medtagen, min lilla tös som nästan aldrig sover på dagarna annars. Aldrig några längre stunder iallafall. Nu har hon sovit över en timme. Och då sov hon ändå hela natten. Frisk luft är ju bra men jag vet inte om jag vågar dra ut henne. Tänk om snoret stelnar till och proppar igen näsan fullständigt. Kanske bättre då att hålla henne inomhus. Usch, jag vet inte. Jag går och lägger mig bredvid henne en stund. Ja, det gör jag.

Kommentarer
Postat av: Jessica Pi

Utomhus: kan inte det vara tvärtom, alltså, när man kommer ut känner man äntligen att man kan andas, för det blir klarare i nästan och när man kommer in så rinner lite mer snor ut lite snabbare!

2008-11-26 @ 11:23:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0