frokenkihl

Dagarna flyr iväg och ingen kan skylla mig för att vara flitig med blogginläggen. Vädret börjar arta sig en aning så vi spenderar alla dagar vi kan med utelek fram till tidig kväll med lite middag däremellan. Lilla A är en riktig uteunge som vill göra sandkakor i långa rader för att sedan krascha dem med spaden. Nyaste nytt är att dekorera dem med "gäsch" och "bommo". Gatukritor är en hit. Grannskapet kan skåda mina barnsliga katter, grisar, bussar och bilar och Lilla As skapelser på de flesta gångplattor här på gården. Så fint så. När vi är på någon lekplats så ska det gungas högt och åkas kana. Länge. På helgerna går vi gärna en sväng till mormors arbetsplats - stans skönaste trädgård. Lilla A går upp och ner för trappan till köket och håller koll på allt vad mormor gör och när vi äter delar hon ibland med sig av pastan till fåglarna - "pippi ha!" Det är ljuvligt att se henne fingra på melissbladen i kryddträdgården för att sedan känna dofterna på fingrarna. "Åffa" åker vi gärna också till. Där hägrar stora gungan i vilken hon gungar högt högt och skrattar av skräckblandad förtjusning. Har vi tur åker ett mindre pärlband av motorcyklister förbi på de slingriga vägarna. Då skriker lilla A "åppe mamma, åppe!" Men när morfar tar fram sin hoj då skakar hon på huvudet och säger "Aisch nä åka". "Åpparna" är klart bäst på lite avstånd.
Om tre veckor stundas det tvåårskalas. Tänk att jag snart är mamma till en tvååring. Det är svårt att förstå eftersom det känns som nyss när jag gick där med magen i vädret. Nyss när hon kärlekslandade på mitt bröst. Nyss hon fyllde ett. Älskade lilla ungen, jag har fullt sjå med att ta tillvara varje stund av bus, lek, mys och nya kunskaper. Det händer så mycket hela tiden och jag vill inte missa en sekund av hennes upptäckter. Just nu bara suger hon in nya intryck och plötsligt dyker det upp flera ord som vi inte hade en aning om att hon kunde och saker hon gör som vi inte visste att hon hade lärt sig. En sak är säker, jag är en jäkligt stolt mamma till en jäkligt fin tvååring. En fin tvååring som kan driva sina föräldrar till galenskap med sin envishet och som vet att hon är älskad till stjärnstopp och tillbaka!

 Wiiie, kolla en kratta! Häng på!

Älskade ungen röjer runt i vanlig ordning och rätt som det är kommer hon klädd i min mössa och pappans skor. Det är tidig förmiddag och eftersom hon helst av allt bara vill ha "böja" på sig så är det i övrigt just bara det hon har.

Mamman: Vart ska du?

Lilla A: Ut! Hejå mamma! *vinkvink*


Älskade unge!

(Att det sedan utbröt ett mindre gnällkaos då hon skulle få på sig kläder innan hon kunde gå ut är en helt annan historia. Det tar ju några minuter (och betydligt längre än så när hon inte är det minsta samarbetsvillig) och för en otålig unge känns det förmodligen som en halv evighet...)