frokenkihl

Alltså. Min fina och mycket kloka vän U skrev ett mycket tankeväckande inlägg i sin blogg för några dagar sedan. Det handlade om en undersökning som kamratposten låtit göra om bland annat pappors roll i barns liv. Där framkommer det att endast 5% av alla barn i undersökningen väljer att prata med sin pappa när de är ledsna. Barnen talar hellre med inte någon alls(!). Är inte det skrämmande så säg?! Många är de pappor som endast tar ut de föräldradagar som inte mamman får ta över. Det är för jävligt och jag undrar vad det beror på? En klar orsak som jag ser det är den ekonomiska biten. För det är ingen nyhet att män tjänar mer än kvinnor trots att vi lever i Sverige år 2008. För att klara den ekonomiska biten hemma så är det helt enkelt så att det är den som tjänar mest (i många fall mannen) som får jobba. Man blir inte rik ekonomiskt på att skaffa barn. Däremot blir man rik på tusenmiljarder andra sätt. Det är bara synd att  papporna i många fall inte får ta del av den rikedomen på samma sätt som mamman. Det finns såklart fler orsaker till varför mamman och pappan inte delar lika så gott det går på föräldradagarna. Kanska gamla och jävligt förlegna åsikter om att mamman är den som tar hand om barnet bäst. Så fan heller säger jag. Som pappa är det naturligtvis omöjligt att amma barnet, men när den perioden är över finns det inget som säger att mamman är bättre än pappan på att att vara hemma med barnet och uppfostra, leka och ge kärlek!

 Vad säger ni?