plopp

Här har det varit dåligt med bloggandet några dagar. Har inte fått tummen ur helt enkelt.
Helgen har hur som helst varit lugn. I lördags gjorde vi inte särskilt många knop överhuvudtaget. Vi bara var vilket är ruskigt skönt ibland. I söndags fick vi för oss att gå tipspromenaden på Stensö. Men när regnet blev mer än duggregn så gav vi upp och powerwalkade hem igen med en sovande liten A i vagnen. På eftermiddagen var jag nere i sporthallen och skrev ett par basketmatcher. Det var kval till ungdoms-SM för 18-åringar. Dessvärre gick det inte alls för Kalmars grabbar. Det var klasskillnad. Jag var borta hela fem timmar och gissa om längtan var stor efter lilla A. Har inte varit borta så länge från henne någon gång tidigare och det kändes. Men hon hade haft det hur fint som helst hemma med T. Det är skönt att hon tar flaska så att han kan ge henne mat när jag är iväg. Det gör att jag kan komma ifrån ibland och bara rå om mig själv, gå på bio, ta en runda på stan eller så. Missförstå mig inte nu, hon är det bästa jag har och jag längtar alltid efter henne när hon inte är i närheten. Men både hon och jag mår bra av att vara ifrån varandra lite då och då. Nu är dock T iväg på jobb i Malmö till och med torsdag så denna veckan är det bara hon och jag.

Idag har jag träffat fina vännen E, äntligen. Det går alldeles för länge mellan gångerna! Vi har promenerat, fikat och snackat en massa. Hur bra som helst!

Lilla A jobbar på att ta sig från ryggläge till magläge nu. Men hon har inte kommit på det riktigt än. Axlarna är i vägen hela tiden. Tids nog kommer det...

I morgon ska vi till öppna förskolan på sångstund. Vi missar alltid den annars eftersom vi vanligtvis har babysim på tisdagar. Men denna veckan har vi höstlov från simmet så då passar vi på att sjunga istället. Funderar på att göra hand- och fotavtryck i gips där också. Får se om lilla A är med på det...

I morgon blir en extra tung dag. Min högt älskade och världens allra bästa morfar skulle fyllt 80 i morgon. Men han gick bort den 5:e mars i år i cancer. Överjävligt! En stor stor sorg för alla i hans närhet för han var en aldeles fantastisk människa med ett stort hjärta! En stor sorg för mig är att han aldrig fick träffa lilla A. Han fick bara se magen. Han älskade barn och jag vet att han skulle ha varit överförtjust i lilla A. När hon blir större ska jag berätta för henne vilken underbar morfar jag hade. Hon ska få lära känna honom ändå, på det viset!  En tur till minneslunden blir det i morgon!



Kommentarer
Postat av: U

Tänker på dig i morgon vännen!

2008-10-27 @ 22:00:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0