frokenkihl

Veckorna går fort fort, helgerna bara swischar förbi. Ännu en vecka har passerat. Jag går till jobbet som jag känner är så bra och kommer hem till en liten tjej som gör mig lycklig i hela kroppen. Bloggandet tar lite stryk men så får det vara.
Lilla A busar på. Det kan ta en liten stund att ta sig ut eftersom man först måste hitta två par skor som inte längre står där man ställde dem sist. Tänkbara ställen att hitta dem på är i tvättkorgen, på toastolen (tack och lov inte i ännu), under sängen eller i ett skåp någonstans. I förrgår hittade T vår glasskopa i sängen (under överkast och täcke) när han skulle bädda av. Fin plats för en glasskopa.
Vet vad hon vill gör den lilla damen i huset också. Vill inte borsta tänderna, då blir det ramaskri. Vill äta själv vilket inte alltid går så bra eftersom hon vänder skeden på vägen till munnen. Det blir en del potatismos till mat eftersom det trots allt sitter kvar på skeden ändå. Gott är det också. 
Hon pekar glatt ut fot, mage, navel, hand och öga. Hon älskar att dansa och tycker att det är mysigt att somna med två tre nappar och så gosekissen förståss. Hon börjar vidga sina vyer mer och mer utan att T eller jag behöver vara tätt intill. Hon kan knata iväg en bra bit utan oss men har ändå koll på vart vi är. Det är skönt att hon vågar det. Det är trygghet.
Hon är så jäkla fin vår lilla A.

 Kan själv!