frokenkihl

Förkylningarna förföljer oss i det här hemmet. Lilla A har åkt på snuva med ständigt rinnande näsa igen och så har hon hostat sig igenom två nätter. Om det är som det sägs att förkylningar och andra sjukdomar bygger upp immunförsvaret så kommer lilla A att få ett bra sådant. Alltid något att glädjas åt mellan snortorkningarna. Igår lyckades jag äntligen köpa en näsfrida iallafall. Det verkar som att fler har småkottar med förkylningar hemma för vart jag än har varit så har de varit slut. Näsfridan är en snorsug som funkar hur bra som helst. Den är inte helt populär hos lilla A under själva utsugningen men hon är hur nöjd som helst efteråt.

I senaste numret av "Föräldrar och barn" stod det en liten intressant artikel om "sjumånaderskrisen". Först i denna ålder har barnet fått riktig koll på det egna jaget, på andra människor och på att mamma och pappa kan försvinna. De kan bli väldigt mammiga och/eller pappiga och ratar plötsligt andras sällskap. Det kopplas samman med separation och den separationsångenst som alla människor bär på. Vi har inte märkt så mycket av detta på lilla A än så länge. Hon är glad hos både sin mormor och morfar som hon träffar ganska ofta. Däremot har vi märkt att hon hela tiden vill ha koll på vart vi är någonstans. Går jag eller T in i ett annat rum så tittar hon dit och verkar undra vart vi tog vägen. Och när vi kommer tillbaka igen så skiner hon upp och jollrar glatt. Men rätt var det är så kanske mormor och morfar hänger löst och hon börjar vråla hos andra människor. Det man kan göra är att tanka sitt barn med en massa trygghet och vara lyhörd för vad barnet vill. Låt barnet vara hos mamma eller pappa och trösta nära och kära med att det är en fas som går över.
Vi tankar lilla A med trygghet och närhet så mycket vi bara kan. Som jag skrivit tidigare så delas det ut många pussar och kramar i vårt hem. Det är gos och närhet, joller, flin och mycket skratt. Jag tror att lilla A är trygg med att T och jag alltid finns här för henne med varma trygga famnar närhelst hon vill.