frokenkihl

Nu är det absolut bästa året i mitt liv so far till ända. Tänk vilket år det var. Det började med en liiiten putande mage som växte och frodades under våren. När det var som varmast i juni så satt jag i min brassestol med ett antal böcker och läste och svettades och väntade på att lilla mini som for runt i magen skulle behaga titta ut. Utsatt datum passerades och efter ett tag var det inte roligt att svara på frågan "när är det dags?" längre. Tolv dagar över tiden kom hon, äntligen! Och hon var såklart den absolut bästaste lilla människa som jag någonsin mött! Stora lilla kärleken! Trevande första dagar på BB där jag och T bara satt i timmar och beundrade vårt lilla underverk, den finaste. Väl hemma hade jag velat ha en knapp intill sängen, såsom jag haft på BB, och när jag tryckte på den skulle det komma en snäll barnmorska och hjälpa mig med amning och svara på mina miljarder funderingar. Nu hade jag ju ingen sådan knapp hemma men det gick bra ändå. Det var tårar och jag-ger-upp-tankar över amningen, rädsla över konstiga bebisläten och plötslig spädbarnsdöd, sova lättlätt och vakna till med ett ryck för att hasta upp och titta så att lilla miraklet andades som hon skulle. Och sover hon inte lite för mycket nu? Och nu har hon ju varit vaken jättelänge, varför sover hon inte? Varför ammar hon så kort tid? Ska bajset se ut så här? Många frågor. I vår underbara föräldragrupp ventilerades mycket och vi hade och har mycket stöd i varandra. Skönt.
Nu har lilla A blivit ett halvår. Nyss bökade hon runt i min mage så pass att jag ibland tappade andan. Det var så tufft att se magen bölja fram och tillbaka och att veta att det är mitt barn som är därinne och gör allt det där. Just idag, i detta nu, älskar jag henne mer än jag någonsin gjort förrut. Och i morgon kommer jag älska henne som aldrig förr. För så är det. 
I år lovar jag att jag ska njuta av livet som småbarnsmamma, jag ska skratta och busa varje dag med finaste lilla A, jag ska älska henne till stjärnstopp och tillbaka och fira ettårsdagen med pompa och ståt.
Välkommen tjugohundranio!