likhet som glädjer

En av favoritplatserna för lilla A här hemma just nu är i fönstret i vardagsrummet. Där tittar hon på fåglar och ropar "pippi!". Ett och annat blomblad ryker också i farten, ganska så många förresten.
Sedan fröken Minna på förskolan satte upp tofs i håret på lillis, vilket jag aldrig aldrig fick göra på henne hemma, så vill hon ha tofs varje dag. Idag har hon haft två tofsar och likheten mellan mig som liten och henne är då ganska slående. Det gör mig glad. Allt som oftast säger alla att hon är så lik T till utseendet och mig bara till det envisa och ilskna humöret...
Som liten satt jag ofta och tittade på fåglar, i barndomhemmets soffa. Tittade och ritade av. Kikade i fågelböcker och lärde mig olika arter. Fascinerades. Jag hoppas lilla A kommer att göra det också. Hon är på god väg.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0