frokenkihl

Helgen gav verkligen en försmak av sommaren och efter två soliga dagar som mestadels spenderades utomhus så kändes det nästan lite konstigt att gå till jobbet i morse. Jaha, jag hade visst inte semester ännu. Liksom. Men det är bara fem jobbveckor kvar nu. Jag har lätt för att dra ner på tempot och ambitionerna så här nära inpå ledighet. Jag får skärpa mig för det är mycket kvar att göra innan terminen är slut. Dessutom står jag inför nya utmaningar till hösten då det blir jobb i förskoleklass för min del. Det kräver också förberedelser och tänk.

Hur som helst.

För två år sedan var det beräknat att den lilla knodden i min mage skulle födas. Men ni vet att den som väntar på något gott ibland får vänta länge och någon bebis kom det ju inte den där dagen D. Jag fick snällt sitta kvar i brassestolen i stekande sommarvärme och vänta. Och vänta. Och vänta lite till. Jag avverkade ett gäng böcker de där dagarna och jag gick "långa" promenader med magen i vädret. Men ungen var envis redan innan hon var född och först tolv dagar över tiden behagade hon "halka ut". Och allt var förlåtet för hon var ju värd allt att vänta på, min finaste lilla skatt.

Idag har hon varit illsur för att jag inte ville vara ute med henne i hällregn. Hon har också tassat tätt intill och sagt "kaama mamma" och velat kramats en stund. Sådant väger upp alla sura och ilskna stunder med råge! Jag längtar efter i morgon. Då ska jag för miljonte gången visa och säga att hon är mitt hjärtas lilla skatt. Min fina skrotunge!

Krusenhäng med krusenbulle är fint så det förslår.