frokenkihl

Född och uppvuxen på den småländska landsbygden. Med skogen inpå knuten, kor i hagarna och med en barndom som jag önskar varenda unge. Pappa var bonde (senare lastbilschauffis), mamma kontorist (senare den som sköter det mesta i stans vackraste trädgård) och storebror fem år äldre och idol (fortfarande beundrad!). Jag var lillasyster, och är fortfarande, en mycket älskad sådan.

Jag tyckte skolan var helt okej. Fast kanske mest för kompisarnas skull. Var nog egentligen ganska osynlig och gled, utan alltför mycket plugg, genom skolsystemet med medelbetyg. Jag kan ångra idag att jag inte satsade mer.

Velade hit och dit och kunde inte bestämma mig för vad jag ville bli som stor. När jag var litenliten skulle jag bli "bondare" som pappa men de tankarna avfärdade jag emellertid. Det blev ett par år i Växjö och studier i socialt arbete innan jag hittade rätt och läste till lärare för de tidiga åren. Ett val jag inte ångrar. Fast i tuffa tider önskar jag mig ibland ett jobb som snabbköpskassörska. Om det är bättre vet jag inte.

Jag är en tjej som alltid önskar mig minus fem kilo på vågen men som inte har hittat den riktiga motivationen att ta mig dit. Med mottot "I morgon ska jag skärpa mig" pyser jag genom veckorna med lite för mycket gott genom matsystemet.

Jag ser mig dock som en sportig person. Jag har bollkänsla och spelade basket i närmare femton år. Numera är det volleyboll som gäller på gladamatörnivå och det är ruskigt kul. Såndär aerobics och gympa är liksom inte min grej. Det är för tråkigt eller för koordinerat för min smak/förmåga. Bollar är bäst.

Jag önskar att jag hade mer ork och tid att träffa vänner. Jag önskar mig också fler vänner att umgås med. Mina gamla finaste bor för långt bort för en kvällspromenad eller ett onsdagskvällshäng. Jag känner mig kompisensam då och då.

För många år sedan träffade jag T. Vi sommarflirtade, tappade bort varandra och hittade varandra igen. Vi är väldigt olika och samtidigt lika på många sätt. Det är inte alltid lätt. Vi har världens finaste dotter. Kärleken till henne överträffar allt annat jag har upplevt. Den går inte att klä i ord.

Jag gråter lätt och pratar för fort. Jag städar för slarvigt och kör bil som en kung. Jag önskar mig en jävulusiskt bra sångröst, snygga klänningar och god hälsa till alla mina kära.