frokenkihl

Jeff!

Sommaren mellan fyran och femman flyttade jag med min mamma till stan. Började på ny skola. Där gick Jeff. Efter några dagar eller kanske veckor, jag minns inte säkert, så kom mamma hem från jobbet med en tygros dränkt i parfym. Hon hade fått den av en liten kille i trappuppgången. Den var till mig. Mamma hade ingen aning om vad den där lille killen hette men jag anade att det var Jeff och så var det. Han hade hittat rosen på gatan, cyklat hem och parfymerat den med någon av sin mammas parfymer och sedan cykat till mitt hus för att ge den till mig. Någonstans där började den första trevande kärleken. Den där när jag och han ville hänga efter skolan och gärna hålla handen, fast ingen av oss vågade ta steget. Den där när jag nästan ihjällängtade mig efter skoldisco i sunkiga lilla gympasalen och chansen till en tryckare men Honom. Den där kärleken som gjorde att hans musiksmak blev min och min blev hans. Den där kärleken.

Jeff är min första kyss (jo, vi vågade efter mycket trevande) och han har, på något sätt, alltid en särskild liten plats i mitt hjärta. Min första kärlek.