frokenkihl

Tiden flyger och allt det där. Sanningen är att det här inte är mycket till blogg nu för tiden. Höstmörkret tränger sig på och jag somnar väl ungefär strax efter dottern var och varannan kväll. Om jag mot förmodan skulle hålla mig vaken lite längre än så så är oddsen låga att jag orkar ta mig till datorn för att skriva blogginlägg. Sorry.

Hur som helst så är läget under kontroll. Lilla A talar varje dag om för oss att hon är en "stor sej" och det börjar hon ju bli fast hon såklart är väldigt liten än. Sedan en vecka tillbaka så har det hänt grejer på nappfronten. Älskade älskade "mappen" har hon numera bara när hon sover och hon är så himla duktig dagtid. När hon blir ledsen så kan hon fråga efter den men tar ganska direkt att hon inte får den. Det är också mycket lättare att avleda hennes tankar på annat.
När det gäller att gå på potta/toa så står vi fortfarande och stampar. Hon vägrar och skriker att vi är "bumma mamma" och "bumma pappa" när vi försöker få henne att sätta sig. Vi låter det vara ett tag och gör ingen grej av det. Tids nog kommer väl intresset.

Annars så är väl grejen att prata i telefon just nu. Helst så ska vi "inga måmå och åfa" varje dag. Hon har fått en gammal knapptelefon av min mormor som hon ibland "ringer" på. Då kan man höra henne stå och låtsasprata och skratta på sitt rum. Underbart!

Livet med min lilla 28-månaderstjej innebär full fart, mycket skratt, spontankramar, benkläng, mammamammamammamammaaaa, kan själv, aha, makaroner överrallt och 110 procents kärlek.
And I love it!

 Filmustasch är grejen. Sedan, när man tittar sig själv i spegeln, då kan det hända att man dör en smula av skratt faktiskt. Prova vettja, hälsar lilla A.