<3
Förresten. Lilla A tycks gilla vårt nya hem. Hon pratar förstås om sina älskade gårdskompisar från teglet och dem tänker vi fortsätta hålla kontakten med. Det är mycket barn i området så hon kommer säkert få många nya kompisar vad det lider men det känns också viktigt att bevara de gamla fina relationerna för henne.
Hon är inne i en period där det hoppar ut sköna kommentarer och funderingar. Jag tänker att jag ska komma ihåg dem men inser att jag måste börja skriva upp dem i så fall. De är små pärlor att spara för framtiden. Hon testar och testar oss hela tiden för att pröva hur långt hon kan gå med diverse saker. Om hon kan få sin vilja igenom genom att tjata, gnälla och till slut ligga i en skrikande hög på golvet. Det är inte alltid lätt att vara konsekvent. Höjer vi våra röster åt henne blir det högljudd gråt på direkten. Jag säger treårstrotsen, den är inte lätt för någon. Förändringar på det kan säkert också skapa lite oro och extra skörhet. När någon av oss ska iväg någonstans försäkrar hon sig om att vi kommer hem igen - "du kommer hem sen?!" Lilla hjärtat. Jag brukar berätta för henne att vi inte klarar oss utan henne, att hon är våra hjärtans skatt. För det är ju precis det hon är.
Söta lilla Alice...
