frokenkihl

Nog ser man att de har samma mamma och pappa de här små grynen.

 Lilla A sisådär 4 månader.

 Lillebror 7 veckor.

Nästa vecka fyller finaste lilla A fyra år. Det är inte klokt vad tiden går. Idag har vi haft sex små damer på barnkalaspremiär och ni ska tro att lilla A somnade mycket nöjd ikväll. Det blev glass glass glass i stora lass lass lass, lek, fiskdamm med tokiga napp i form av blöjor, disktrasor och pappastrumpor om man hade otur (fast alla fick såklart godispåse också!) och till sist såpbubbleblåsning på altanen. En och en halv timme flög förbi och lilla damen undrade om vi snart kan ha kalas igen.

 Nästan hela fina gänget i blåsbubbleblåsartagen.


 Lillebror har haft kalas med sin nya mobil. Benen går som trumpinnar och ur munnen kommer de allra sötaste ljud man kan tänka sig.

Vill ni veta hur tyst och tomt huset blir när min pratglada gosetjej åker hemifrån? Oerhört! Hon och T är i denna stund på väg till Göteborg där de ska spendera helgen. De åkte för en och en halv timme sedan och jag håller redan på att längta ihjäl mig. Jag tänkte att det skulle bli skönt med lite egentid när lilleman sover, att jag skulle njuta av att sitta ute på altanen och göra ingenting. Få en liten paus från alla rollekar med lilla A som jag ibland är så förjordat trött på att ägna mig åt halva dagarna. Men näe, jag känner att den här helgen kommer att bli lång. Med stark betoning på lång. Jag vill ha söndag nu. Grejen är väl också att jag inte känner mig som en mamma på topp för henne just nu. Hon testar mig så in i vassen och jag vet inte hur många gånger om dagen jag blir arg på henne och höjer rösten varpå hon blir arg och ledsen. Jag vill vill vill vara en glad mamma som orkar möta henne på ett bättre sätt men ibland går det inte. Därför vill jag just nu bara ha henne i min famn och tala om för henne hur mycket jag älskar henne. Överrösa henne med miljoner pussar och erbjuda världens roligaste rollek i flera timmar. Älskade snart fyråriga unge, mitt hjärta är fullt utav dig.

 Hej, jag heter Edvin!

Trött men mycket lycklig mamma till två små hjärtan. Den 28:e april kom lillebror, värd all väntan, till världen. Nu bara är vi. Kärlek!

Hej! Jag går fortfarande med magen i vädret. Idag fyra dagar över tiden. Envisa barn.

Lilla A går på förskolan 15 timmar i veckan. Då passar jag på att vila mig. Jag struntar i hemmets "måsten" och lägger mig och lyssnar på musik, gör andningsövningar inför det som komma skall eller läser en bok. Tre bra böcker har runnit genom mina fingrar de senaste två veckorna och har ni tomt på bokfronten så tycker jag att ni ska läsa dem också. De är följande: "Vickis vintagebutik" av Isabel Wolff samt "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" och "Hundar, hus och hjärtats längtan" av Lucy Dillon. De är alla tre bladvändarböcker helt i min smak. Lite feelgood, mycket relationer, livet...

   

Nu tänker jag mig en liten stund med näsan mot solen, en kaffe och en dammsugare. Vad är väl som väntans tider?

 v. 31+5

Andra barnet på "jäsning". Jag mår oförskämt bra, precis som jag gjorde med lilla A. Det enda är att jag har lite lågt blodtryck vilket gör att jag blir yrslig och får sätta mig ner ibland. Lite halsbränna och den där ständiga tröttheten finns också där men jag klagar absolut inte! 
Till skillnad från när jag väntade lilla A så har veckorna rusat fram denna gång. Sist hade jag stenkoll på vilken dag i graviditeten jag var. Nu har jag inte ens koll på vilken vecka jag befinner mig i ibland. Jag oroar mig lite mer för förlossningen den här gången. Med lilla A gick det som smort och jag kan inte ens komma ihåg att jag kände någon smärta. Mycket tack vare en fantastisk epiduralbedövning. Jag tänker att det inte är möjligt att jag ska kunna få en sådan drömförlossning igen. Vi får se.
Den lilla krabaten är iallafall full av energi där inne. Det kickas, slås kullerbyttor och petas för jämnan. Storasyster är inte särskilt intresserad. Hon tycker vi ska leka istället för att titta och känna på magen. Det ska bli otroligt spännande att se vad det är för någon som gömmer sig där inne. Kommer den vara lik sin storasyster? Är det en flicka eller pojke? Vad gömmer den för personlighet? Någon gång i april (eller början på maj om den ska envisas som lilla A) får vi svaret. Snart är vi där!

Det har kommit gliringar, från någon som faktiskt fortfarande orkar klicka sig in här på bloggen, om att hon tycker sig ha läst klart om den där jäkla boken i förra inlägget. Och alltså. Jag är benägen att hålla med.

Jag och lilla A har spenderat fredag/lördag hos fina vänner i Alvesta. Lilla A hade sett fram emot tågresan i en halv evighet och hon blev inte besviken :) Andra höjdpunkter var skidåkning och såpbubbleblåsning. För vem har sagt att såpbubbleblåsning hör sommaren till?





Under tågresan hem var lilla A mycket bekymrad över att alla utom hon och jag i vår tågvagn klev av i Växjö.
- Varför gick dom av mamma?
- Dom skulle inte åka längre.
- Varför då?
- Dom kanske bor här.
- Varför då?
- För att de har sina hus och familjer här...
- Varför då?
- Men A, jag kan inte förklara det mer än så.
- Men ååå (argt). Det är mitt problem nu ju!

Jag går ut hårt med läsningen. Jomenvisst!
Johanna Lindbäcks "Välkommen hem" är utläst. Jag läser ungdomsböcker då och då för att jag gillar det. Den här boken handlar om kärleksbestyr och val och hur svårt det kan vara, det där med kärleken som ung vuxen. Det är en bladvändarbok som man läser fort men som kanske inte lämnar några större avtryck. Jag föll för huvudkaraktärernas humor och snabba repliker. De har lite av det där snabbkäftade som jag önskar mig själv mer av. Just det gav också historien driv på något vis. Så, klart läsvärd bok.

2011 var ett minst sagt uselt läsår för min del. Och jag som älskar att läsa! Det har blivit oräknerliga kvällar som har slutat med att jag somnat framför något skitprogram på TV:n istället. Jag tänker bot och bättring och om jag ska avge något löfte detta år så blir det att jag ska läsa fler böcker än förra året. Det borde inte vara särskilt svårt att uppfylla eftersom jag nog kan räkna förra årets bokskörd på mina tio fingrar. Ajaj.
Första boken ut blev Jenny Jägerfelds "Här ligger jag och blöder". En bok om Maja som råkar såga av sin yttersta tumspets med en sticksåg på en skulpturlektion. Det gör jävligt ont. Men det finns saker som gör ännu ondare. Att hennes mamma inte ens hör av sig för att höra hur det är tillexempel. Hon dyker inte ens upp på tågstationen för att hämta Maja när hon åker dit för "vartannathelgbesök". Hon går faktiskt inte att få tag på alls. Hon är helt försvunnen. "Här ligger jag och blöder" tilldelades Augustpriset 2010 och det är en bok jag sträckläste och tyckte väldigt mycket om. Läs om ni inte redan har gjort!



Nästa bok på tur står mellan Johanna Lindbäcks "Välkommen hem" och Linda Olssons "Det goda inom dig". Vilken det blir får ni reda på så småningom då jag har som ambition att boktipsa/bokdissa lite här på bloggen...